efter snabbmakaroner med ketchup:

Pump 9-13 och därefter kortspel i solen. Kunde sitta ute i shorts.

Försöker göra klart en otroligt jobbig svenskauppsats; "Vem är jag?". Den är dels otroligt jobbig eftersom att den innehåller otroligt jobbiga rannsaka-sig-själv-frågor men är framför allt otroligt jobbig eftersom att jag måste avslöja mina allra innersta svagheter och ideal för min svenskalärare. It gives me the creeps.
Exempel;  - Vem/vilka påverkar/har påverkat mitt liv? Hur?
                   - Vilka ideal har jag?
                   - Vad menar jag med ett fullkomligt liv?

Det enda jag hittils lyckas åstadkomma är att beskriva mitt utseende, då det inte inkluderar särskilt djup självinsikt.
Huvudmeningen i den beskrivningen är egentligen att jag totalt ser ut som min pappa men önskar att jag såg ut som min mamma. Då hade jag varit liten, brunhårig, sötoch haft raka tänder. Nu är hela jag halvröd (knallröd vid vistelse i sol), fräknig, biter på naglarna, har utstående öron och en för liten näsa som knappt syns under skidglasögonen. Normallång, normalsize, normalstora fötter, NORMAL. Normal = trist. Fast röd, då.-
Och vad jag fastnat på just nu är vem som påverkat mitt liv. Den frågan har jag aldrig ställt mig själv faktiskt. Mammapappa när de sa att jag var tvungen att vara hemma 10 fastän alla andra fick vara ute till ett? Kanske lillebror när han fick mig att börja samla Gogo's? Kanske The Sounds-Maja när hon stövlade in i Livin' in America-musikvideon med sitt platinablonda hår (som jag så gärna ville ha men aldrig fick)? Kanske varenda kotte i min omgivning eftersom att jag är en oerhört uppsnappande (/lättpåverkad?) person?
Dessutom är jag jättetråkig för jag har ingen idol. Jag har ingen som jag verkligen vill vara som, prata som, röra mig som och klä mig som. Någon som jag dyrkar. Någon jag har på sammetsaffisch på väggen. Så jag har egentligen ingen ordentlig riktning, inget mål.  
Jag bara ... är. Ingenting. Normal.  -
(Och hur fan ska jag veta vad jag menar med ett fullkomligt liv? Jag är ju förfan inte ens 17 år, det känns nyss som att jag lärde mig knyta skorna. Vad vill du mig, svenskalärare EBN?!)

Jag är stuck in reverse. Så nu ska jag titta på "So you think you can dance?". Och på tal om dans skulle jag jättegärna vilja testa Locking, det är verkligen den ballaste dansstilen över de sju haven! Om jag vore bra på Locking så skulle jag nog vid närmare eftertanke ha ett fullkomligt liv.


Kommentarer

åsikter/kritik/kärleksfulla ord:

Namn:
Vill du bli ihågkommen?

@?

@?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0