the art of a buj

Från början trodde jag att det var Pontus och Moberg till slut bestämt sig för att göra uppror mot att jag alltid lägger all min reklam i deras brevlåda. Möjligen att det även kunde signeras Mr Vessla i trappuppgången brevid som gjort revolt över att vi vände alla hans möbler upp och ner under veckan då han befann sig i Turkiet.  Men så var tydligen inte heller fallet. Istället är det ett packe ettor som bestämt sig för att oprovocerat försura min vardag. Snitsigt. Två papperskassar behövdes för att få undan skiten, snorungar!

Vetenskaplig upptäckt: Djungelvrålspåsarna innehåller inte bara apor utan även elefanter.

Bert Karlsson har starka åsikter i ganska många frågor, right. Artisteri är väl egentligen hans paradämne, men finns en debatt som rör män på 50+ så kan man hoppa upp och sätta sig på att mannen är närvarande för att delta i dialogen.
Som till exempel en debatt om masstest prostatacancer.
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle få se cyniker-Bert genuint föra en genuint emotionell argumentation för någonting djupare än vem som bör röstas ut ur "talang". Men det där med att besegra cancer, det ligger honom varmt om hjärtat. Unde debatten växlade han mellan att häftigt gestikluera med armarna och peka in i aktuellts tevekamera (likt vi är vana att se honom) och att stödja sig på armbågarna och nästan skamset stirra snett ner i golvet när han pratade.
Bert Karlsson kände skam. Bert Karlsson visade känslor i teve, en äkta kämparglöd i en kamp mot det fenomen som berövat honom en del av hans manliga stolthet endast med hjälp av ett finger i rumpan.
"Jag vill inte se någon annan man gå igenom det jag har gått igenom!"
Till och med Bert Karlsson är en mjukis innerst inne.
Jag tror jag har fått tillbaka tron på mänsklig solidaritet igen.

(som "bitterfittan" från Ballar av Stål skulle tillagt; what about bröstcancern då?  vavavavava?)

Ett stort vad i HELVETE?! präglade hela söndagsfrukosten.
Alltså löd således veckans fråga till 118118; vad fan är en diabetiker-socka?

svar: en diabetikersocka är en finribbstickad socka med obefintlig söm. Det är en extra tunn och fin socka för Dam och Herr. Den är även extra bred och därför lätt att ta på för exempelvis reumatiker.

                   - Vill ni ha en varsin toast? frågar Robin.
                   - Givet!  tycker vi.
                   Robin dyker hals över huvud ner bakom soffan.
                   - Robin, vad fan gör du bakom soffan?
                   - Men hallå, ni SA ju att ni ville ha en varsin toast!

     (orkar man inte gå ut i köket så orkar man helt enkelt inte)

WAH! Jag är så provokativ och galen. Så himla. Jag downloadar en ljudbok. Fick tips om att Två nötcreme och en moviebox måste upplevas uppläst av författarna själva, så nu gör jag det. Det förbjudna, det livsfarliga. Ipred, come and get me! Sicken shedevil. Mouhaha.


Varför finns egentligen valborg? Jag köper att vi numera har röd dag på nationaldagen, lite patriotism har väl ingen dött av, men just valborg känns som en påhittad högtid inklämd i almanackan bara för att alla med jobb ska kunna känna friheten från svunna tider med ett litet påsklov light. Typ. Och för att alla som fortfarande pluggar på lägre nivåer utan ansträngning ska kunna bocka av ytterligare en dag på dygn-kvar-till-sommarlovet-listan.
Hur som haver märktes det ändå att någon form av högtidlighet låg i luften. Konstaplarna putsade brickorna och strök reflexvästarna släta, skolans matsal slussade ut sitt sista lager med påskmust till middag. Faktoriet öppnade och dit gick vi och trängdes och hoppade på varandras fötter tills luften gick ur oss och man fick avverka hela den förbaskade promenaden i uppförsbacke tillbaka till lägenheterna. Eftersom att begreppet efterfest i dessa krokar ofta stavas köra raggarrundan, käka strips och starta slagsmål på torget vid Sibylla är det i 9 fall av 10 bättre att gå hem för att spotifya och äta ostmackor. Det kanske egentligen är bättre så, pommeskryddan är nästan alltid slut iallafall.