the art of a buj

Jag vet vad större delen av min bekantskapskrets tycker om Britney. Jag vet vad Josefin Craford tycker om Britney.
Efter att ha hört "Break the Ice" och "Piece of me" var jag helt enkelt tvungen att ladda ner nya "Blackout" för att bilda mig en uppfattning. Nog hade jag i bakhuvudet att "Gimmie More", som i motsats till de andra två var några levels för vulgär, också var ett spår på denna platta, men jag hade ändå förhoppningar att skivan skulle kunna vara någonting. Förhoppningar om att det kanske skett någon utveckling musikaliskt hos denna dramadrottning, att det fanns någonting litet inuti henne som under detta längre uppehåll från studion börjat växa ifrån hennes gamla tidigare "se mig jag är sexig".
Men uppenbarligen hade inte detta förändrats. Nu är det bara "se mig jag är sexig fastän jag fött två barn!".
"Blackout" är en bekräftelse-skiva, en CD-rom proppad till bristningsgränsen men intetsägande spår innehållande 90% porrigt Pussycat Dolls-flås med hes ("sexig") röst och ordet "Babe" yttrat alldeles för många gånger. jag trodde faktiskt att hon var på väg mot ett något mer electro håll, men det visar sig att jag hade fruktansvärt.
Så jag hänger kvar vid de wellknown MTV-låtarna och raderar i besvikelse de resterande 14 spåren.
Ingenting nytt att synka till ipoden idag heller.